GIK-Töreboda 6-4 (2-3, 3-0, 1-1)

Publicerad: 06 december 2018

Spänningen stiger – hoppet om Alltvåan lever.

Nu lossnade det rejält för GIK. Glädjen står högt i tak och gladast är nog Alexander Liljedahl, forward vars måltorka släppte rejält. Två mål, ett alldeles i slutet av andra och ett i början av tredje perioden och saken var klar. Törebodas reducering till 6-4 var inte mer än ett tröstmål.

5-3 målet var gôtt, jag fick en in lobb av Geyzon och det var bara att klappa till. 6-3, Walette skarvar den fint, backen missar den och jag får ett friläge.

— Det var en otroligt viktig seger. Nu är det väl fyra lag på tjugoåtta poäng?

Och två på tjugosju, fyller skribenten i.

GIK tog kommandot direkt i första perioden och tillbringade mycket tid i anfallszon. 1-0 (Dennis Walette) och 2-0 (Lukas Geyzon) kom inom loppet av ett par minuter runt mitten på perioden. Time Out i Töreboda och därefter var gästerna med i matchen i igen. Ett sömnigt GIK fick se gästerna inte bara komma ikapp utan också gå förbi innan periodvilan. Inte den utveckling GIK hade förväntat sig efter den fina inledningen.

— Vi inleder matchen väldigt bra de första tio minuterna. Sen tappar vi spelet i försvarszon och släpper in dem till lite enkla lägen.

GIK kom till spel i andra perioden med ny energi och Simon Zurawski i mål. Knappt tre minuter in i perioden gjorde Sebastian Kristiansson 3-3 och det var match igen.  Gästerna började agera ryckigt och irrationellt. GIK:s 4-3 (Oliver Hoffman) och 5-3 (Alexander Liljedahl hängde i luften länge.

— Vi kommer ut bättre i andra perioden, med en bättre inställning och tar tag i matchen. Det var viktigt att få det tredje målet snabbt, då får man upp energin och positiviteten i laget.

Tredje perioden kändes trots ett mål av vartdera laget mer som en transportsträcka.

— Mellan andra och tredje pratade i om att spela enkelt. Inte tumma på något och inte släppa till några lägen, så att vi får dem att tappa humöret. Efter 5-3 märker vi att de har börjat skrika åt varandra. Då har vi fått dem dit vi vill och har greppet.

Individuellt beröm till Dennis Walette och Simon Zurawski.

« Tillbaka