Förutsättningarna inför gårdagens bortamatch var givna. Seger borta mot Osby (så gick det efter förlängning i Alltvåan) och det hela skulle kunna avgöras hemma i ÅVA i eftermiddag. Det blev inte så.
Visserligen var det GIK som började bäst, 0-1 genom Oscar Josefsson efter knappt fyra minuter följdes av kvittering fem minuter senare. I andra perioden rann siffrorna iväg till 4-1 och i tredje reducerade GIK till 4-2 genom Eric Gustafsson, närmare än så kom laget aldrig en tredje match.
En misslyckad säsong? Så kan man naturligtvis se på saken, men betänk då att laget under stora delar säsongen plågats av skade- och sjukproblem. Långa perioder har fem ordinarie spelare eller fler spelare fattats, spelare som tillsammans många gånger hade kunnat utgöra en bra femma. Sex olika målvakter, låt vara att en bara fick tjugo sekunder på isen, har vaktat kassen i vinter.
Mycket positivt har ändå varit att laget hela tiden har varit en bra och tight grupp, med positiv anda och högt till tak. Några riktigt unga spelare har blommat ut när situationen så har krävt, och fem (eller fyra beroende på hur man ser på saken) målvakter har vunnit matcher.
När besvikelsen har lagt sig tror skribenten att de flesta håller med om att säsongens upplaga av GIK är att lag att bygga vidare på och att det finns all anledning att se fram emot nästa säsong.
Publicerades 2020-03-01