En matchkommentar som skulle ha kommit tidigare, men livet kom emellan.
Ett klassiskt derby som genom åren har kännetecknats av kärleksfullt gnabb både före, under och efter match. En match som om man tittar på sifforna i rubriken ser ut som en mördande tråkig tillställning,
Det var inte riktigt så. Även om första målet kom först i sista minuten av andra perioden var det kamp om varenda puck så långt och resten av matchen, Full fart och glest mellan utvisningarna (till sista perioden), hårda och ärliga tag, bra propaganda för idrotten ishockey. Och en bra match i matchen mellan två mycket bra målvakter som höll sifforna nere.
I mitten av tredje perioden såg det mörkt ut för GIK. Flera utvisningar på varandra och en tung period med i det närmaste fyra minuter i boxplay. Då, med sex minuter kvar av matchen, tar lagkaptenen Gustav Svensson ett steg framåt och gör 1-1 och tar matchen till en spännande förlängning. Tyvärr krävs straffläggning som slutar med att Vänersborg vinner matchen.
En poäng som hade kunnat bli tre, en snöplig förlust som ändå gav laget en del positivt att ta med sig i resten av seriespelet. Bäst i GIK var målvakten Philip Lönn.
— Det var full fart från båda håll och två bra målvakter. Det vi måste ta med oss är att fortsätter vi att skapa så får vi utdelning för det också. Det är surt att torska på straffar, men en poäng är bättre än noll. Vi visade att vi har karaktär, att vi inte ger upp fast vi ligger under. Vi försöker och försöker, ingen lägger sig ned och spelar död, förklarar Christopher Hamell.
— Vi skapar tillräckligt med chanser för att vinna, men puckdj-keln ska in.
Publicerades 2022-01-30