Skribenten fodrade en del tid för att bearbeta gårdagens match, liksom skulle han tro, de flesta som medverkade.
Det var många och starka känslor bland de berörda, även hos hemmapubliken. Känslor som inte alltid gick att uttrycka med ett ordval som är lämpligt i skrift. Men det var inte negativa känslor, utan minst lika mycket en vilja till förändring och en övertygelse om att en förändring till swt väntar runt hörnet.
En mycket insatt person hävdade att GIK spelade bättre än i någon match i fjol. Skribenten håller med, så var det, i cirka femtiofyra minuter. Det som var dåligt hände under dryga sex minuter i andra perioden, när laget tappade en ledning med 1-0 till underläge med 1-5. GIK hade förtjänat ett eller ett par mål till i den mycket bra första perioden, och det hade säkert gjort skillnad för resten av matchen. Men mål förtjänar man inte, mål gör man.
Skribenten brukar inte utse matchens lirare eller dylikt, men vill den här gången uppmärksamma #35 Hugo Andersson, som fick ta över som målvakt i sista perioden, höll nerverna i styr och höll tätt.
Publicerades 2026-10-03