Har man en far som var en av det tidiga GIK:s mest hårdföra och värdefulla backar är det nästan oundvikligt att man börjar med hockey själv. Men att slutfacit skulle bli att han blev GIK:s meste spelare genom tiderna trodde han inte själv.
— Det är roligt, det trodde jag inte att det skulle sluta så. Kjell Andersson har pratat om det i några år, och när han nämnde det igen i höstas, så trodde jag att nu blir det.
Att pappa Börje påverkade är ju självklart, men inte utan att Krister själv ville prova. Så att han började var en kombination av flera faktorer. Sju år var han när det började och redan innan han lämnade grundskolan var han aktuell för A-laget.
— Det var när jag gick i nian. Jag tränade med laget hela säsongen och spelade två matcher.
När Krister blev etablerad A-spelare innehöll en säsong drygt trettio matcher i ordinarie seriespel så han började snabbt komma i kapp Anders Wulcan i statistiken över flest spelade matcher i GIK. Men det skulle krävas en oplanerad comeback för att han skulle gå förbi.
Under en stor del av karriären spelade han ihop med just Anders Wulcan och de kompletterade varandra bra. En offensiv back, nästan som en tredje ytter och en som höll rent bakåt.
— Vi spelade nog ihop i tio år. Det var roligt att spela ihop med honom – han hade alltid något roligt och dumt att säga. När vi började spela ihop fick jag bli en defensiv back, man kan säga att vår femma spelade nästan 4-1.
Krister är fortfarande aktiv i föreningen och har varit med i sportsektionen i fem-sex år.
— Jag har inte så mycket med värvningen av spelare att göra. Jag arbetar mer med det som är runt omkring, fixat med lägenheter och så. Det är skojigt att kunna fortsätta att vara med lite.
Eftersom skribenten har diabetes 2 kändes det naturligt att fråga Krister om hans diabetes 1 påverkade hans idrottsutövande.
— Det gick väl rätt bra. Jag var ju tvungen att sköta det med maten och så. Kolla så att sockret låg rätt när jag gick ut och tränade och spelade.
Krister tror på en bra utgång av Alltvåan och minst en kvalomgång, sen är han osäker. Hur ser han på årets GIK och de lag som spelade i Hockeyettan jämfört med de klassiska årgångarna av GIK?
— Det är svårt att jämföra, det går så otroligt mycket fortare nu. Men samtidigt, vi var bra och med nästan bara egna produkter.
Krister fick aldrig några frestande anbud utifrån, men han var nöjd med att vara kvar och spela i GIK med kompisar han hade hela tiden. En viktig anledning till att han höll på så länge.
En bra avslutning på en bra intervju tyckte skribenten och tackade Krister. Men tio minuter senare ringde telefonen igen. Krister ville berätta om sin comeback.
När han hade hållit upp i ett och ett halvt år gick det väl inte så bra för laget och då ringde Thomas Andersson och frågade om han skulle börja igen.
— Jag sa att jag behövde träna lite först och det skulle gå bra.
Den träningen var en förmiddagsträning före en bortamatch mot Kungälv.
— Meningen var att jag skulle åka med och sitta på bänken, men jag fick spela hela matchen efter att ha gjort ett ispass på tjugo minuter på ett och ett halvt år!
Ett bevis så gott som något om ett stort och rött hjärta.
Publicerades 2019-01-31