Nu är GIK inne i en positiv trend och hoppet om en division 1-plats nästa säsong utan kval växer.
Två mål i match som betyder en del låter inte mycket, men i går räckte det till tre poäng. Precis som de tidigare matcherna i vårserien var Robin Andersson fullkomligt omutlig och laget ställde sig som en man bakom honom, eller kanske snarare kring honom. För att det ska bli mål krävs det dock lite mer än ett bra försvarsspel, i form av individer som tar ett kliv framåt och gör det oväntade. Som det aktuella fallet Sebastian Kristiansson, som tidigare under säsongen inte varit särskilt produktiv, men som i går var inblandad i båda målen. Först som målskytt till 1-0 (Marcus Johansson, Emil Andersson) och sen en assist till Carl Lundmarks 2-0. Lägg därtill ett fint friläge halvannan minut före 1-0.
– Hade vi förlorat hade jag grämt mig för det, men nu gör det inget, säger ”Sebbe” och skiner med hela ansiktet.
Serietabellen avslöjar att en allsvensk kvalplats åtminstone i teorin är möjlig…
– Ja, det närmar sig nu. Bara tre poäng kvar, fortsätter Sebbe och han ser ut att mena allvar innan han fortsätter:
– Det känns bra nu. Fungerar försvarsspelet så kommer målen automatiskt. Det har varit stolpe in nu, i stället för stolpe ut som det var före jul.
För de som håller koll på isschemat är det tydligt att en av nycklarna till framgångarna är fler hårda träningspass mellan helgerna. Tillhör man GIK:s A-lagstrupp så har träningen varit viktigare än julmaten…
– Nej, vi har inte legat på latsidan. Mycket skridskoåkning och fortsatt fokus på försvarsspelet!
För ett lag som knappt minns hur det är att vinna tre matcher i rad känns det naturligtvis bra just nu. Seger borta mot Surahammar på onsdag skulle inte göra saken sämre. Fast med en mer jordnära syn på läget är den långsiktiga målsättnigen en annan:
– Att vinna serien och kvala till Allsvenskan hade varit jätteroligt, tänk att få möta AIK eller Brynäs (ha ha), men först ska vi undvika det negativa kvalet.
Publicerades 2015-01-05