Slider

GIK-Kungälv 2-1 (0-1, 2-0, 0-0)

2-1, det låter inte som en stabil seger, men det var det. Första perioden var under all kritik, sedan var det GIK:s match även om målen i stort sett lyste med sin frånvaro.

0-1 efter tjugotvå sekunder borde ha tjänat som tändvätska, men nej. I stället för att sätta fart, som ett lag som jagade en ”säker” plats i Alltvåan, agerade laget med några undantag som att de väntade på att någon annan skulle göra jobbet. Sånt’ duger inte och det fick de veta i periodpausen.

— Klara besked kan vi kalla det. Grabbarna är väl medvetna om att Kungälv kommer hit och slåss om det. Vi går ut och är kanske inte helt påkopplade. Vi sa att vi måste upp, klart och tydligt och grabbarna höll med. Det är ju vettiga spelare vi har, säger Robin Adamsson.

I andra perioden kom GIK till spel som ett nytt lag. Mer energi, och inget onödigt slarv. Efter sex minuter kom kvitteringen genom Alexander Liljedahl och fyra minuter senare gjorde Björn Gabrielsson 2-1, vilket blev matchens sista mål. Ett par mål till hade känts säkrare och ett allt tröttare Kungälv stretade på, utan utdelning mot en för kvällen omöjlig Simon Zurawski.

— Vi går ut och gör en helt OK andra period där vi spelar mer tillsammans, med en bättre kommunikation mellan lagdelarna. Ändå släpper vi Simon själv vid tillfällen, men det visar ju vilken bra målvakt han är.

Det är kanske en floskel att säga att GIK spelade på resultat i den tredje perioden, men lite så kändes det. Laget hade perioden i ett fast grepp, och inte ens i sista minuten när de fick en man utvisad och Kungälv tog ut målvakten blev det någon nerv i matchen.

— Stabilt kan säga, säger Christopher Hamell. De har ett par tre chanser, framför allt i PP, men överlag gör vi det tillsammans. Lite smådetaljer här och där, men vi krigar på och ställer krav på varandra i båset.

Förutom målvakten och målgörarna förtjänar juniorerna Gustav Lundmark och Max Nyström att nämnas. De kämpade och tog en och annan smäll för laget och hade till och med målchanser. Ett bra reservkapital under en lång säsong och för framtiden.

På söndag väntar Stenungsund i sista matchen i första rundan.

— Jag har ingen aning om dem, erkänner Robin. De har väl också några poäng hit och dit. Det känns som att alla slår alla och vi förväntar oss ett hårt motstånd. Vi måste gå ut och göra samma saker om och om igen och göra det tillsammans.


Publicerades 2020-10-15