GIK gjorde faktiskt en riktigt bra match. I tjugo minuter. Och det räckte.
Derby – det förknippar man med hetta, nerv och närkamper. Inget av detta stod att finna hos något av lagen, i någon större omfattning, under de första tjugo minuterna. Och snällare match har väl inte skådats i ÅVA på många år. Första akten var över på tjugosex minuter utan en endaste tvåa.
Andra perioden följde i stort sett samma mönster. Utan att på något sätt glänsa tog Vänersborg ledningen, helt rättvist, med 0-2 och grästorpspubliken började ana säsongens tredje derbyförlust.
— I ärlighetens namn var vi inte alls bra. Vi kom ifrån det spel vi vill spela helt. Det märktes att det var ett derby, inget välspel, Carl-Johan Svensson analyserar de två första perioderna.
Men det skulle bli bättre. GIK kom till spel i tredje perioden som ett nytt lag, med nya femmor och mycket energi. När unge allroundkunnige backen Viktor Johansson satte 1-2 med ett direktskott från blålinjen vände matchen. GIK vågade spela ut på ett annat sätt och chanserna kom i en strid ström. Men det dröjde till slutminuterna innan skarpskytten Jonas Lönn kvitterade till 2-2. Ett bra resultat med tanke på hur matchen började.
GIK satsade hårt i förlängningen med i stort sett bara forwards på isen och mycket snabba byten. I ett lång byte med drygt en halv minut kvar gjorde Simon Zurawski en frilägesräddning, och GIK fick en snabb spelvändning. Alexander Liljedahl tog emot pucken från Dmitry Iskornev, drog mot målet och tänkte skjuta direkt, men satsade på ett par skär till och en dragning. 3-2 och två mycket värdefulla poäng.
— Det var väldigt skönt, Matchhjälten Alexander Liljedahl har svårt att hitta orden men det syns vad han menar.
— Jag hade mycket adrenalin i kroppen så att jag orkade åka bort till andra sidan. Det var ett långt byte så jag var säker på att ingen skulle orka med att backchecka.
Publicerades 2019-01-24