Gårdagens match gällde mycket för båda lagen. Seger för VHC och en plats i Alltvåan hade tett sig allt säkrare, seger för GIK och laget skulle återigen vara med på rätt sida strecket. Det blev en storseger för GIK, en gedigen laginsats där alla femmorna bokstavligt talat levererade.
Men det började jämnt. I första perioden såg man inte mycket som tydde på att detta var en nyckelmatch, ej heller den hetta som brukar känneteckna ett derby. Men klokt och metodiskt spel av GIK, belönades med 1-0 genom Dominik Michalica. Det borde ha varit mer.
Andra perioden följde ungefär samma mönster. GIK tog ett fast grepp om matchen mot ett allt tröttare bortalag. 2-0 genom Björn Gabrielsson och 3-0 genom Kristoffer Mourujärvi, borde kännas säkert. Men skribenten hade matchen mot THC i färskt minne.
Farhågorna var onödiga. Ett trött VHC blev allt grinigare och drog på sig flera onödiga utvisningar. Bara att tacka och ta emot för GIK som har fått ordning på sitt PP-spel. Hela fem av matchens mål kom i den spelformen. GIK:s målskyttar i sista perioden var Nils Ekblad, Richard Russberg, Riku Rissanen och Oscar Ahokas.
— Det är ett ställningskrig, man åker och känner på varandra. Ingen ger bort någonting och sen får vi vårt PP-mål, Robin Adamsson förklarar pedagogiskt det sega intryck som skribenten fick av inledningen.
— Det är vi som kontrollerar utgången av den perioden och vi startar den andra bra också. Vår sämsta del av matchen var kanske mitten på tredje perioden, när det blev lite Hawaii-hockey.
— Vi är disciplinerade i sextio minuter, både humör och spelmässigt, fyller Christopher Hamell i som en förklaring till det fina resultatet.
På söndag väntar Hisingen borta.
— Vi vet inget om dem, men folk får spela hur de vill mot oss, så länge vi gör det vi ska och är disciplinerade och konsekventa. Vi ser fram emot den matchen, avslutar Robin.
Den kommentaren bådar gott.
50/50 NR: 12150 VINSTSUMMA: 960:-
Publicerades 2020-10-10