Is-med-klubbmärke

Inför Forshaga-GIK

Nu spelar GIK i medvind, men den enkla sanningen gäller fortfarande: En match i taget, och fokus på de egna matcherna. De som det går att göra något åt.

–   Det är detta som vi har tränat och förberett oss för. Vi är starka nu, men det gäller att vara ödmjuka och fortsätta på samma sätt.


Tränare Sergei Joukov använder inga stora ord, men det märks att han är stolt över det han och laget har åstadkommit. Onsdagens match var ett styrkebesked, men i skribentens ögon lite konstig. Hur gör man för att inte tappa humöret när man får en rad utvisningar mot sig?


–   Det gäller att vara stark, både fysiskt och mentalt. Nu har vi fått en sådan match och det kan vara bra för framtiden. Man ska inte tänka på att man har varit utvisad, utan bara göra jobbet. Då löser det sig.


–   Vi strävar efter att alla ska må bra och jobba för laget. Gör man det kommer poängen till slut.


Förr om åren kunde man höra kommentarer av typen att GIK förlorade för att de hade lärt sig att förlora. Har de lärt sig att vinna?


–   Det är det som vi strävar efter. Vi ska inte träna för att förlora och gå vidare lite sådär. Vi vill vinna matcher och växa som lag.


–   Alla vet vad de ska göra på isen. Det andra kommer sen; vi blir starkare fysiskt och blir bättre på att åka skridskor.


I dag är det Forshaga som står för motståndet.


–   Forshaga är ett bra lag som spelar bra hockey. Nu har de fått några segrar i bagaget och bra självförtroende. De har kvalitetsspelare i laget och det kommer att bli en jämn och tuff match för oss. Vi vet sen tidigare att de är svåra motståndare på hemmaplan.


En positiv nyhet inför dagens match är att Marcus Andersson förmodligen är med igen.


–   I går (läs torsdag) tränade han på is. Vi hoppas att han är på väg tillbaks, det är lite tunt på backsidan.


–   Vi kommer att spela med sex backar och fördela arbetet dem emellan och hoppas att vi får till ett bra försvarsspel. Lyckas vi med det löser det sig framåt.


Det låter som tre friska poäng?


–   Så enkelt är det inte. Vi ska inte känna oss för trygga, man måste vara på tå hela tiden.


I skribentens öron låter det som försiktig optimism. I kväll någon gång efter 18 vet vi hur det gick.


Publicerades 2017-01-15