Is-med-klubbmärke

Jag bara älskar´t !!

Härom veckan fick jag en riktig egoboost när det var en person som faktiskt saknade min krönika. Det kändes ju toppenbra! Vad en liten kommentar kan göra en glad. Tänk på det!

Och det är precis likadant att en liten kommentar kan förstöra så väldigt mycket. Tänk på det också! Lyft varandras styrkor och ge mycket beröm så kan vi tillsammans skapa ännu mer gemenskap och säkert spela ännu bättre hockey. 


Nu är jag nyss hemkommen från ett spännande derby i Vänersborg. Matcher mot Vänersborg är ju extra viktiga för mig som tidigare Vänersborgare och det kändes gött att vi fick åka därifrån med en seger. U13 har flow nu precis som A-laget. Nu får de äntligen visa att de kan spela hockey. Vad jag förstår har en hel del jobb både från spelare, tränare men också från våra mentorer inom sportsektionen legat bakom framgångarna. Det har varit hård träning men även mycket samtal. Assisterande tränaren Niklas ryktas det om att han har avgett ett löfte om att sluta svära. Även det verkar fungera. Han svär mindre vilket också gör att TV intervjuerna blir lite mer underhållande med den där knutna handen.   


Inom ungdomshockeyn spelar många spelare fler matcher än någonsin. Vi var i ett läge där något var tvunget att göras. En avvägning mellan att skapa utmaning för varje spelare, bibehålla intresse och kunna ha ett liv utanför hockeyn. Och vem gör den avvägningen och kan det bli rätt för alla? Vem kan veta vad som är rätt? Spelaren, tränarna, eller den "tjatiga" morsan. Ja, för tydligen är man bara en tjatig morsa om man har åsikter. Konstigt för papporna får tydligen ha vilka åsikter de vill. Vilket privilegium för dem ?. Nu är ett beslut fattat, A2 drogs ur sin serie. Det beslutet är tror jag säkert är grundat på en dialog mellan alla parter.  


Fortfarande kall om fingrarna är jag bara så lycklig att nu, äntligen är säsongen i gång. Att vara där i ishallen med mina barn, jag bara älskart! Finnas där för dem och vara delaktig i deras intressen. För mig innebär det även att vara engagerad i föreningen, för utan förening kan inte mina barn utöva den idrott de älskar. Tillsammans är vi föreningen och för att den ska fungera måste vi ju hjälpas åt. Alla har något de kan bidra med och jag tror ändå att många vill bidra med det man kan. Så jag hoppas att vi ses i hallen och kämpar vidare för vår fina förening GIK.  


Jennie Sterner – Krönikör GIK


Publicerades 2016-11-15